Måndag igen

Alltså, dagarna ser väldigt lika ut numera, därför går det lite trögt med dagboken. Jag måste komma över det, att känna att jag måste berätta något speciellt för att ha en anledning att skriva. Det blir inte mer vardag än så här, så det är väl lika bra att acceptera det och börja skriva ändå. Idag har vi upptäckt en ny lekpark (Vasastans parklek – så fin!) och testat pulka för första gången. I övrigt har det hänt väldigt lite. Jo, jag har skaffat broddar!

Man får väl drömma

Målbilden just nu: plusgrader, vårsol och längre, ljusare dagar. Och, finare skor. Det händer både mycket och lite på samma gång. För Max händer det massor, för mamman händer det mindre. Och nu började det snöa. Veckans soundtrack är för övrigt, lite oväntat, det här.

Blå måndag

Den tredje måndagen i januari har fått namnet ”Blue Monday” av Sky News och ska vara årets mest deprimerande dag. Grå himmel, bitande kyla och en tom lekpark där jag och min son halkade runt. Så ja, namnet stämmer ganska bra på idag. Men nu är vi inne i värmen och har tröstat oss med den japanska Ronja (Studio Ghibli – så fin!), och några andra livräddare för vintern: koreansk handkräm, fuktmask för ansiktet och rött lack. Och kaffe, mycket kaffe. När lillen vaknar ska jag spela låten med samma namn för honom, har en känsla av att han kommer gilla trummaskinerna.

Helgen vecka tre

Bra helg! Har bland annat hunnit med ett efterlängtat besök i studion, tömt Koreanas kimchi- och sjögräslager och sett den koreanska filmen Burning på bio. Det är iskallt ute, jag drömmer om vår och att få ha på mig fina kläder. Nu, lite Rooibos och ett avsnitt av Falsk Identitet, säsong fyra (så bra). Sen blir det bingen!

Nytt år, nytt liv

Det har varit en paus med dagbokskrivandet och här är anledningen till det! Säg hej till min son, Max Ujin Waern. Han är också anledningen till den långa vistelsen i Sydkorea. Max älskar musik, att dansa, gosa med katter, titta på musikvideos, och att äta pasta pesto och popcorn. En spegling av mig själv alltså.

Det är oxveckor och riktigt trist väder, trots detta försöker jag se till att vi är ute en timme om dagen, i parken eller på bakgården. Idag var det riktigt kärvt att köra barnvagnen pga is och snö, men vi kämpar på, stay tuned!

Vilodag

Idag blir det vilodag. Ska ägna större delen av dagen i hotellets relaxavdelning har jag tänkt. Det har varit mulet här i Seoul i flera dagar, men nu äntligen tittar solen fram! Nu har vi varit här i en månad och jag har en enorm hemlängtan. Saknar Ullman och Doris så mycket. Om en vecka åker vi hem! Btw, jag har gjort en trendspaning från Seoul på Divide & Conquers magasinblogg.

Korean Demilitarized Zone

Idag åkte vi till DMZ – Korean Demilitarized Zone. Området är en militärkontrollerad barriär mellan Nordkorea och Sydkorea som skapades 1953. Det går ordnade turer till DMZ från Seoul och idag var det dags att åka dit. Passkontroller och väldigt ordnat såklart, men även om allt kändes säkert och kontrollerat så fanns det ändå en viss spänning i luften. Militärer och vägspärrar framkallar ju lätt en kuslig känsla, och att faktiskt se in i Nordkorea (och dess civila) kändes minst sagt surrealistiskt. DMZ består av flera olika platser att besöka, vi såg bland annat den tredje infiltreringstunneln som upptäcktes 1978, (vi fick gå ner i själva tunneln, man fick gå dubbelvikt och ha hjälm på sig), Dorasan Station, som är den sista tågstationen i Sydkorea som står redo och klar med räls in till nord. En komplett, modern tågstation och plattform. Och det kanske mest spännande av allt, ett besök på Dora Observatory, som ligger uppe på berget Dorasan, där man med kikare kan se rakt in i Nordkorea. Det här var verkligen en spännande dag. Hade gärna besökt Joint Security Area, men det är just nu stängt pga det ”militära läget”. Senast förra veckan flydde en nordkoreansk militär till Sydkorea, just över DMZ-området.