
Utställningen PLAYA! – konst som poesi i Norden, Bonniers Konsthall 2025.
I december var vi i London och besökte det mycket trevliga Design Museum!
The Design Museum ligger i Kensington och brukar ha kul utställningar inom design i olika former, populärkultur, mode, film och arkitektur.
Första gången vi var där såg vi en Tim Burton-utställning som var helt otroligt och den här gången var det dags för “Blitz: the club that shaped the 80s”.
Blitz var en liten men mycket inflytelserik nattklubb i London i början av 1980-talet. Klubben blev en kulturell katalysator för hela New Romantic-rörelsen.
Utställningen bestod av ett gediget material från Blitz-tiden. Fotografier, memoribilia, projicerade musikvideos och modekreationer med mera. En del av utställningen var dessutom en replika av baren inne på Blitz.



Klubben hölls i vinbaren Blitz som låg på på 4 Great Queen Street i Covent Garden, varje tisdag åren 1979-1981.
Utrymmet var litet med plats för cirka 50–200 personer, och enkelt inrett med andra världskrigs-memorabilia, som därmed också bidrog till klubbens val av namn. Blitz var inte bara en vanlig nattklubb, utan mer ett kreativt experiment.
Värdarna för The Blitz hette Steve Strange och DJ Rusty Egan och
styrde strikt vilka som fick komma in. Bara de gäster med genomtänkta och konceptuella outfits blev insläppta från kön. Ju mer teatraliskt klädd, desto större chans att få komma in. Gästerna gjorde klubben och blev själva showen. Många av besökarna var modestudenter från konst- och designskolorna i London. En mix av individuell stil, ofta i kombination av romantiska, historiska och futuristiska influenser. Det androgyna fick ta plats, könsroller och modegränserna suddades ut. Mycket av detta var en reaktion mot punkperioden som var mer rå och hade en mer trubbig estetik.
Klubbgästerna som hängde på The Blitz kom att bli kallade för “Blitz Kids” och senare “New Romantics”. Flera kända band föddes ur Blitz-scenen, bland annat Spandau Ballet, Visage och en ung Boy George (som först jobbade extra i garderoben inne på klubben). The Blitz-kreatörerna formade en stor del av 80-talets populärkultur.
När David Bowie besökte klubben 1980 bad han några av Blitz-kidsen att vara med i musikvideon till “Ashes to Ashes” och i och med detta fick scenen plötsligt internationell uppmärksamhet. New Romantic-estetiken spreds till en bredare publik, utanför den lilla klubben i Covent Garden.
Några exempel på kända Blitz Kids:
Steve Strange
Skapare av Blitz och även klubbens legendariske “pointer” och dörrvakt, senare blev han sångare i Visage, ett av New Romantic-erans mest ikoniska band.
Rusty Egan
DJ och medgrundare av Blitz, trummis i Visage och en viktig spelare för hela synthscenen.
Boy George
Jobbade extra i garderoben på Blitz, blev med sin androgyna stil senare en stor världsstjärna
Spandau Ballet
Regelbundna stammisar på klubben, blev senare ett av 80-talets största brittiska popband
Stephen Jones
Hattdesigner och senare världskänd modedesigner, bland annat för Dior.
Bowie rekryterade som sagt flera Blitz-kids direkt från scenen till sin musikvideo till Ashes to Ashes. Steve Strange syns tydligt i videon. På utställningen fanns några av de ikoniska plaggen från videon att beskåda på nära håll.
Ultravox var inte ett Blitz-band som skapades ur klubben utan blev istället mer av ett “soundtrack” till Blitz. Videon till låten “Vienna” visar Blitz-estetiken perfekt med den europeiska romantiken, melankolisk mystik och träffsäkert mode.
Utan Blitz inget Visage. Inget Blitz utan Steve Strange.
Jag är så glad att jag såg den här utställningen, det var väl värt ett besök!
En annan kul grej med The Design Museum är att de kör med något de kallar #dressupthursday då besökarna uppmanas att klä upp sig på temat för den utställning som då är aktuell. Ska man besöka The Blitz uppmanas man att klä sig i New Romantic. Delar man en bild på sin outfit och använder taggarna #BlitzBestDressed, #BlitzClubExhibition and #ThrowbackThursday får man rabatt på inträdet samt får chansen att bli publicerad på museets sociala medier.
Jag kommer absolut återvända till The Design Museum snart igen.





Populärkultur-turism – DIY!
När vi var i London i december så blev jag sugen på att göra något på temat musik. Många av mina favoritband kommer från Storbritannien och jag kollade runt lite men hittade inget som passade just dessa datum. Så jag satte ihop en egen liten grej, en “Pet Shop Boys Walk”, med adresser till platser som nämns i Neil Tennant’s och Chris Lowe’s fantastiska låtar eller viktiga händelser kopplade till dem som band.
Jag satte ihop ett rimligt antal stopp att hinna med på några dagar och printade ut på papper och satte i plastfickor. Med kartappen i telefonen och Apple Music blev guiden komplett. Det blev riktigt bra och vi hann med alla stopp utom ett! (Tyvärr ett viktigt sådant så det blir till att åka tillbaka till London snart…)
Vid varje stopp stannade vi och lyssnade på tillhörande låt i våra Airpods, en skön paus på några minuter där man fick njuta av musiken och London. Jag rekommenderar alla att göra en sån här grej, det var så kul! Och tack till mina snälla man som följde med mig på denna utflykt.
Här är platserna vi besökte.


Adress: Savoy Court, Strand
Låt att lyssna på: “The Theatre” (1993)
I anslutning till det anrika hotellet The Savoy ligger den teater, Savoy Theatre, där Pet Shop Boys höll konserter under juni 1997. Det här blev också en dokumentär som jag älskar.



Adress: 48, Gerrard St, London, W1D 5QJ
Låt att lyssna på: “West End Girls” (1983)
“Dive bar” som nämns i låten “West End Girls” var en klubb som låg i källaren på den här adressen. Idag är källaren tyvärr stängd och på övervåningen huserar numera en kinesisk restaurang. Men där under, där hände det grejor på 80-talet!
“There’s a madman around
Running down underground
to a dive bar in a West End town”


Adress: Trafalgar Square
Låt att lyssna på: “Up Against It” (1996)
En av de bästa låtarna från albumet “Bilingual” som gavs ut 1996.
“Wrapped up in nostalgia to queue for a show
Back to Trafalgar, one kiss then I’ll go”

Adress: King’s Cross Station
Låt att lyssna på: “Rent” (1987)
Låt att lyssna på: “King’s Cross” (1987)
Omslagsbilden till singeln “Rent” fotograferades nere på perrongen på stationen King’s Cross, av fotografen Eric Watson. Även musikvideon filmades här.
Låten “King’s Cross” handlar om just denna plats.



“Only last night I found myself lost
By the station called King’s Cross
Dead and wounded on either side
You know it’s only a matter of time
I’ve been good and I’ve been bad
I’ve been guilty of hanging around”“So I went looking out today
For the one who got away
Murder walking round the block
Ending up in King’s Cross
Good luck, bad luck waiting in a line
It takes more than the matter of time”
Adress: 203 Kings Road
Låt att lyssna på: “Jealousy” (en av de första låtarna som spelades in, 1982)
Här låg hifi-butiken där Neil Tennant och Chris Lowe träffades 1981. Neil behövde köpa ett tillbehör till sin keyboard Korg MS-10 och gick därför till butiken. Där började han prata med Chris och de upptäckte att de delade intresse för disco och elektronisk musik. De gick och tog en drink och resten är pophistoria. En av de första låtarna de spelade in var “Jealousy” (1982), den gavs dock ut först på albumet ”Behaviour” som kom 1990.



Jag har samlat ihop några höjdpunkter för livemusik jag fått uppleva sedan pandemin tog slut och det blev några riktiga guldkorn. Med förhoppning om att gå på fler konserter snart!









