De senaste dagarna har vi upptäckt flera nya kvarter. Seoul är verkligen en cool stad, som en blandning av New York, Paris och Hong Kong. Tunnelbanan fungerar superbra, vissa tider är det väldigt mycket folk men så länge man undviker rusningstimmarna så är det okej. Det är också socialt accepterat att bära munskydd. På perrongerna är det glasdörrar längs med spåren som öppnas först när tåget kommit in och stannat, framför dessa köar koreanerna i prydliga led. Varje gång ett tåg anländer spelas en gullig liten fanfar och på en skärm i taket på perrongen visas det ankommande tågets nuvarande position i form av ett litet tåg som rör sig fram på en horisontell linje, istället för en minutangivelse. Tågvagnarna är djupa med smala säten utmed sidorna och massor med handtag hängandes från taket vilket gör att många människor ryms och man kan hålla i sig överallt i vagnen. De rosa handikappsätena är alltid lediga trots fulla tåg. Man sätter sig helt enkelt inte där om man inte måste. Stockholms tunnelbana har lite att leva upp till, om man säger så… Det konstigaste jag hittills sett i tunnelbanan var en man som sålde saxar. Han hade med sig en full väska och trots att det var trångt på tåget så körde han en demo av saxarna. Han fick dessutom flera sålda! Proffs.
