Max

Dagboken lever

Det var ett tag sedan jag skrev. Jag har haft fullt upp med annat och totalt försummat bloggen. Inser att det var cirka en månad sedan jag skrev något senast och det fanns dessutom flera uppdateringar i WordPress som låg och väntade. Inte bra! Men nu är sajten up to date och jag är här, så nu kör vi igen. Har flängt runt på stan idag, skaffat nya träningstajts för att peppa igång träningen ännu mer, och har fixat lite pappersarbete till domstolen i Korea. Max samarbetade hela dagen, så duktig, satt och drack sin välling i vagnen.

Några grejer som hänt den senaste månaden.

  • Max har fyllt två år. Vi har firat med inte mindre än två kalas, varav ett i traditionell hanbok!
  • Jag har kickat igång mitt gymkort igen efter att ha haft det fryst. Nu blir det Sats Torsplan för mig, där det finns en ball takterrass och bastu.
  • Jag har köpt ett keyboard (ett Go Piano från Roland). Ska lära mig att spela lite piano tillsammans med PlayAlong har jag tänkt.

Nytt år, nytt liv

Det har varit en paus med dagbokskrivandet och här är anledningen till det! Säg hej till min son, Max Ujin Waern. Han är också anledningen till den långa vistelsen i Sydkorea. Max älskar musik, att dansa, gosa med katter, titta på musikvideos, och att äta pasta pesto och popcorn. En spegling av mig själv alltså.

Det är oxveckor och riktigt trist väder, trots detta försöker jag se till att vi är ute en timme om dagen, i parken eller på bakgården. Idag var det riktigt kärvt att köra barnvagnen pga is och snö, men vi kämpar på, stay tuned!